Årets sista dag

Så här på årets sista dag tänker jag, som många andra, på året som gick. Vädermässigt var det mycket snö på vintern och en vår som kom med hast ...

                      Bild: Rhododenron.

En av dessa dagar dog Åkes bror Tord helt utan förvarning. Det är med smärta vi alla tänker tillbaka på det.

                      Bild: Tältsemester till Tyskland med Tord. 1988.

Därefter följde extremvärme hela sommaren med badtemperaturer, som slog alla rekord.

Så småningom kom det ändå regn. Särskilt minns jag regnet som kom på hemvägen från Vadstena efter en härlig dag med några av mina kusiner och respektive.

                      Bild: Den 11 augusti.

Några åt glass och några andra en tårtbit på kondiset. Jag tog ingen bild just då, men då Konrad hade sitt sommarkalas någon vecka före, då blev det av.

                                                 Bild: Konrads födelsedagstårta.

På tal om tårtor. Jag tror att det blev jordgubbar hos Maud, då hon fyllde år för ett par dagar sedan. Jag ringde upp henne på morgonkvisten och jag sjöng naturligtvis.

- Så vackert du sjunger! Har du sjungit upp dig hela morgonen? undrade hon på sitt humoristiska sätt.

 Samtalet blev inte långt, men vi enades om att det är helt fantastiskt, att vi har varit vänner nästan hela livet och sedan få uppleva båda två "den yngre ålderdomen" och tycka att det känns riktigt bra.

På kvällen sa Åke till mig:

- Den här kvällen för 51 år kände jag inte dig.

- Och jag visste inte vem du var, förrän vid 11-tiden på kvällen. Så väl att du hittade mig, trots att jag var sur den kvällen, log jag ...

Gott Nytt År!

Julafton 2018

Minus 15 grader ute. En vit julafton, precis som förra året, fast det var inte lika kallt då ...

Solen är på väg upp bakom skogen och i fönstren står ljusbågarna och adventsstjärnor.

Pepparkakor i kakburken. Lutfisk i källaren och en skinka, köttbullar och lite sill till Åke, framför allt.

Amaryllis från Horndals växthus, en julstjärna från vännerna i Mora, nya julgardiner, som Åke valde ut i Västerås och tända stearinljus på köksbordet på morgonkvisten.

                      Bild: Ukulelegruppen Norrsken. Horndals Växthus.

Nuförtiden är det inga mängder av mat av något slag, som gäller. Om det någonsin varit så i vår familj.

Men min far ville alltid ha dopp i grytan varje julafton. Det var en gammal tradition från hans hem, som betydde mycket för honom. Man kan undra hur många som har en doppar-dag nuförtiden.

                      Bild: Far, mor, Marta och Rune. Julen 1993.

Lite vemodigt är det att tänka på sina föräldrar och svärföräldrar, som var hos oss nästan varje jul. Undrar när vi började med det. Det får jag ta reda på, någon gång.

Julen 1993 blev det lite särskilt roligt, då även Kristina och Daniel, som flyttat hemifrån  kom hem några dagar.

Och vi hann med allt i bakväg och matväg och julklapparna blev utdelade.

Men det viktigaste var ändå att vi alla fick känna av julfriden och att vi sjöng julsånger tillsammans.

Nu skall jag väl ta fram sånghäftet igen ...

 God Jul!                    

Elva nätter före jul

Elva nätter före jul sjöng Lucia med tärnor på TV - och jag skulle ta mig till Tallbacken för att sjunga med Vi-kören ...

Åke bryggde kaffe och tände adventsljusen och jag sa:

- För 50 år sedan var jag Lucia på Avesta Lasarett. Så roligt att de bad mig, som var ganska nyinflyttad och nyanställd på arbetsterapin.

- Och jag var inte med. Det hade varit fint att få se, sa Åke.

På bordet stod Lucian i porslin, och jag tänkte på den där gången, som Theresia var Lucia.

Tidigt på Luciamorgonen kom barnen och väckte Åke och mig med sång och kaffebricka, fast visst hade vi hört dem innan.

Därefter var det fullt program för oss alla på olika håll, men familjen lyckades samla ihop sig framåt kvällen - 

                      Bild: Hos mor och far 1991.

och vi tog oss några kvarter bort och överraskade mor och far.

Så mysigt det blev.

Jag kan ännu känna glädjen från det tillfället. Och är glad att vi tog några bilder.

Jag får leta efter flera en annan gång ...