tisdag 30 december 2014

Mellandagar

Vilka kyliga dagar! Isen lade sig snabbt på sjön och jag gick ut en bit för att få se solen -


Åke eldade i kaminen - och jag tog fram tomtemor och tomtefar och satte dem i fönstret.


Vi hade det nästan lika lugnt och bekvämt som de stickade tomtarna. De efterlängtade besöken har vi att se fram emot!

Altanfönstren var täckta med frostrosor och blad - och jag kunde inte få nog av att studera kompositionens sirlighet och elegans.


På julaftonen var det "Julnattsmusik" i Horndals kyrka. Högtidligt!

                      Bild: Anton Leandersson Andreas med kör.

Igår kväll var det den andra och sista föreställningen av "Karl-Bertil Jonssons julafton" i By kyrka.

Regissör David Johansson kallade det för en "musikteaterföreställning" och det var så det blev.

                      Bild: Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. By kyrka.

Tage Danielssons texter användes till punkt och pricka. 

Det var kanske första gången, som denna saga tog ett steg från tecknad saga på TV till en kyrka - tack vare att David Johansson fått löfte om det.

Musiker och kör spelade och sjöng bl.a "Jul, jul, strålande jul", "We wish you a Merry Christmas" och "O, helga natt."

Julsagan innehöll, som väl alla vet, både elände och humor.

                                  Bild: Pappa Tyko satte upp julstjärnan.


Det går inte att beskriva, hur sällsynt roligt det har varit, att få vara med och sjunga - och agera lite på ett hörn.

Julens glädjebudskap och värme spred sig i det fullsatta kyrkorummet ...





tisdag 23 december 2014

God Jul alla

För att vara den 23 december, så får man vara mer än nöjd med vädret.

Högt uppe bland trädkronorna lyste solen på frostiga grenar i kylan.


Barnbarnet Kerstin (8 år) ringde och hade något väldigt, spännande att berätta för mig.

- Jag har tappat en tand, kvittrade hon och berättade hur det gått till. Och jag sa:

- Men! Du brukar ju tappa tänder då du är här hos oss; Och det höll hon med om ...


Mörkret föll och jag tände ljuset inne i stallet och tänkte att i morgon är det julafton - och jag och Åke som fuskade och öppnade vår gemensamma julklapp i förskott.

Så vi har blivit på äldre dar!

Men de fyndiga julklappsrimmen, som jag fick hjälp med på julmarknaden, skall jag använda till ett annat paket, med något helt annat i.

Så kan man göra nuförtiden ...


God Jul alla!




måndag 22 december 2014

Den mörkaste dagen

Igår var det årets mörkaste dag, men med många ljuspunkter ändå.



Vi tände de fyra adventsljusen på morgonkvisten - och jag tänkte på våra barn, då de var små och alltid verkade tro, att vitsen med tända ljus var att blåsa ut dem så snabbt som möjligt ...



Jag tog en promenad efter stora vägen och hann se en bländande solnedgång -                   

och var ett par timmar senare till Horndals kyrka, som firade födelsedag (56 år).

By Folkdanslag stod för det mesta i programmet.


Det var ett finstämt framträdande med tända ljus, musik, sång och dans inne i kyrkan till att börja med,

                      Bild: By Folkdanslag.

som sedan avslutades med en stilla fackeldans under den klara kvällshimlen utanför kyrkan.

Jag tänkte:

- Hur många människor har tillgång till en riktig stjärnhimmel nuförtiden? Och detta?



Idag kom det åter lite nysnö och vi skall väl se hur det ser ut inne i gäststugan, 

ifall några "tomtar" flyttat in -

fast det är nog för tidigt ...







fredag 19 december 2014

Dagarna före jul

Igår morse låg det nysnö på marken och julstämningen infann sig genast - och "Vi-kören" sjöng på äldreboendet och några av de äldre sjöng med i de kära julsångerna ...



I morse var det inte mycket kvar av snön. Det var isigt på stora vägen, så det blev ingen lång promenad förbi brevlådorna.

Vännen Yvonne hade skickat ett julkort. Det har hon varit trogen med sedan år 1982, då vår familj flyttade från Kungsängen, och jag blev så glad att få en julhälsning även detta år.

                      Bild: Kristina, Daniel, Tobias och Johanna.

I november 1980 föddes vår lilla Johanna och julen närmade sig.

Syskonen tyckte att det var viktigt, att även Johanna skulle få julklappar. Kristina stickade visst något!

Daniel var sju år och han ville "absolut" sy något i klädväg till Johanna.

Han mätte henne med linjalen och tog fram tyg och sax - och klippte ut en liten, liten klänning - och bad mig sedan om hjälp.



Mor Rut tyckte det var så roligt, att få höra om Daniels julklapp till Johanna.

- Då jag var barn sydde jag ett par byxor till min lillasyster Alva. De passade riktigt bra på henne, men när hon satte sig ner så sprack de, skrattade mor ...


Trevlig helg!




onsdag 17 december 2014

En perfekt dag

Vitt puder på marken här hemma och solen är visst på väg ...

                                  Bild: Köksstols-tåget.

- Vart vill du åka? frågade Rut som var lokförare på tåget.

- Jag vill åka till Horndal. Där finns det en hållplats!

En halv minut senare var tåget framme - men minuten senare åkte vi tillbaka till Västerås igen.


På söndagseftermiddagen var det Luciafirande i kyrkan och Rut var en glad tärna. Det var stämningsfullt och vackert!


                      Bild: Västerås.

Vi promenerade sedan i Västerås centrum och beundrade de svävande kristallkronorna och granar och allt annat fint, som staden var dekorerad med - och upplyst med.

På kvällen var vi mycket nöjda med dagen och vi hade inte kunnat uttrycka oss bättre än Rut, som utbrast:

- Den här dagen var perfekt!



Och jag skall bjuda på "perfekta" saffransmuffins till kaffet ...





onsdag 10 december 2014

Nobeldagen

Nobeldagen! 

Vi tittade på den högtidliga ceremonin i Oslo och lyssnade på fredspristagarnas tal, Kailash Satyarthi och Malala Yousafzai. Värdiga pristagare och så gripande ...


Den ena dagen är det två centimeter snö på marken hos oss -




den andra dagen är himlen blå som häromdagen. 

"Hjulet" i Horndal och julgranarna gjorde sig fint mitt i "byn" -



och isen på sjön avancerade en bit.



I lördags var det frost på backen och Lucia med tärnor gästade Horndals kyrka -

det var julmarknad på Bruket på söndagen - och en trevlig Adventsfest på måndagen - men idag var det regnväder.


Nog kan man bli lite dyster av mörkret, men vi blev så glada över att få bilden härnedan från barnbarnet Saras mor ...


                              Bild: Pepparkakshuset har rum för alla. 

Saras klass 3a på Högbyskolan är med på "Arkitektur- och designcentrums" årliga pepparkakstävling i Stockholm.

Pepparkakshuset har rum för alla. Ett sjukhus som drivs av solceller på taket, en hiss för gamla, en rollator-parkering. Det finns en pool som även används på vintern för skridskor och hockey.




Jag drog mig till minnes, 

då Åke och jag, 

för fyra, fem år sedan inte visste var vi skulle bosätta oss för gott.

- Ni kan få bo i mitt rum! sa Sara så glatt - 

och vi blev så varma i hjärtat ...






torsdag 4 december 2014

En stor sten

Solen stod lågt idag, man blir lika förvånad varje år vid den här tiden, men jag hann ut på en promenad innan solen försvann bakom skogen.

Jag passerade den stora stenen, som så ofta förr, men den var ovanligt vacker idag.


Jag funderade på hur det kom sig att stenen sprack en gång i tiden.

Egentligen en talande bild av dagsläget i regering och riksdag - med djupa sprickor ...


                                   Bild: Per Söderlund. 1865 - 1940.


Jag påmindes om en händelse, som Åkes mors morfar Per Söderlund fick uppleva en gång i tiden.

Åkes morbror Ove berättade för oss en gång:

- Morfar Per Söderlund var båtsman och en händig man. Han högg emellanåt grindstolpar i sten. Stora stenar, suggor som man sa, fanns det gott om i trakten av Sölvesborg.

Han valde ut en stor sten i en hage och började att arbeta med den. Det var ett mödosamt slit, men det kunde löna sig bra om han lyckades väl.

                        Bild: Ove och Marta med Johanna och Theresia. 1988.


Åkes morbror Ove och hans fru Marta hade ett litet sommarhus vid havet. En dag berättade en fru i en granngård för dem om Per Söderlund.

- Per Söderlund var en mild man och respekterad. En gång misslyckades han totalt med grindstolpen och "suggan" sprack. Stenen gick inte att använda till någonting. I vredesmod lämnade han då stenen och gick därifrån - och den misslyckade stenstolpen låg kvar.

                                  Bild: Åke utanför Oves och Martas sommarhus.


En gång tog Ove med Åke och mig till hagen, helt nära deras hus. Där fann vi efter en stunds letande den spruckna stenstolpen. Den var överväxt av mossa och gräs, men Ove borstade bort en del av det -

                                  Bild: Nilla Olsdotter.


och vi stod därefter en lång stund och tittade på den trasiga stenen, som legat där i hagen i över 100 år.


Vi pratade om både Per Söderlund och Nilla Olsdotter - 

och var glada över att få höra Ove berätta historien om stenstolpen -

och att få se den på riktigt ...






tisdag 2 december 2014

En kulen dag

Idag blev det ingen långpromenad för mig, men en liten inspektionsrunda i trädgården. Trots de små, vita snökornen överallt såg det ut som om knoppar och växter redan väntade på våren ...

                     Bild: Rhododenron.

Jag var nere vid sjön. Där låg isen fläckvis i vassen.

På stranden låg en stor rishög av det gamla Åkeröträdet, som Åke avverkat - och jag upptäckte att nyporna hängde kvar i klädstrecket, som vi brukar hänga badlakanen i.


- Jag tog ner nyporna, sa jag, men Åke sa med förvåning i stämman:

- Det är bara några månader till, så skall nyporna ut igen.



November månad var solfattigare än normalt, kunde vi konstatera i år, men i söndags var det första advent och solen visade sig dagen till ära.

När skymningen föll tände vi det första adventsljuset - och den knallröda adventsstjärnan, som vi inhandlade i Sickla för några år sedan kom upp i fönstret - och granen som Åke hittat nere vid vedboden tändes ute i mörkret på altanen.

Jag tänkte på hur mycket vi hade för oss då våra barn växte upp - och hur svårt det var att hinna med allt inför julen.

 - Och vad hinner vi med nu förresten?

                       Bild: Theresia och Johanna 1989.


Varje jul bakade vi pepparkakor och lussekatter och jag plåtade barnens glada, stolta miner - och tyvärr har färgerna nästan försvunnit på korten -

men de är ändå härliga att titta på en kulen dag som denna ...





torsdag 27 november 2014

Oväntat

Igår var det återigen oväntat glittrigt, frostigt och soligt ...

                      Bild: Idegranen vid brevlådan.

Fåglarna kvittrade och den stora hackspetten var på besök i äppelträdet. Ibland var de två.


                      Bild: Nypon.

Idag var det mulet, frostigt och halt ute på vägarna.

"Vikören" passerade nybygget av den nya förskolan, bakom brandstationen i Horndal, och där hade man kommit oväntat långt, kunde vi konstatera.


                     Bild: Ny förskola byggs bakom brandstationen. Bilden tagen 18 nov.

Kören var nämligen på väg till äldreboendet i Fors. Vi sjöng de fina, högtidliga adventssångerna med och för varandra - och i fönstren var det adventspyntat med ljusstakar och allt. Stämningsfullt!




Jag hade melodierna kvar inom mig på vägen hemåt -

och jag tänkte på lille Knut två år, som Åke och jag träffade för några dagar sedan i Grillby.

Jag höll ett öga på honom en stund.

Han satte sig tillrätta i en fåtölj och började plötsligt sjunga för mig med klar och tonsäker stämma:

- Ja må han leva, ja må han leva i hundrade år.


Det var lika oväntat roligt, som då Nils 8 år sa, dagen före:

- Jag och min kompis skall starta ett band ...




tisdag 25 november 2014

Nu tänder vi

Hemma igen!

Vi var på dop i helgen, liksom förrförra helgen och träffade vår familj och några till ...

I lördags sa jag till barnbarnet Nils:

- Har du lust att följa med på en promenad i skogen? Innan det blir mörkt igen!

- Ja, det kan ju vara uppfriskande, svarade han glatt.

Jag blev så förvånad över ordvalet och glad över det jakande svaret ...

                      Bild: På skogspromenad.

Vi gick och småpratade om naturen, skolan, arkitektur och allt möjligt annat - och jag tyckte det var den trevligaste pratstunden och promenaden på länge.


Idag var det den ljusaste, soligaste dagen på länge här hemma.

Solen tittade in bakom gardinerna i gästrummet - och lockade ut mig -
                     



husen på udden skymtade fram i solen och sjön låg som en spegel -


och idegranens röda bär (eller honkottar) liknade julprydnader.

Det lackar emot jul!

Horndals julgran var redan på plats häromdagen -



 och nu lyser julgranen även utanför vårt hus - det behövs mer än väl lite ljus i mörkret därute.


- Det är bättre att tända granen nu 

än att ha kvar julljusen fram till påsken, sa jag till Åke ...





torsdag 20 november 2014

Närmaste stad

Det är alltid roligt att hälsa på barnen med familjer och städerna de bor i - eller nära. För några dagar sedan var jag i Västerås.
                                  Bild: Sovdags för Knut.

Annars tänker jag bort alla städer och ställer mig på bryggan och spanar efter storskrakarna, som samlats i många hundratal i sjön, som häromdagen. En underbar syn och ett härligt, kluckande "samtal" fåglarna emellan ...

                      Bild: Storskrakar.

Idag var vi ändå till staden Avesta i några ärenden. Åke var på sina håll och jag på mina.

Jag gick in och ur i affärer och möttes av duggregnet då jag kom ut och jag tänkte:

- Man borde göra något åt ljussättningen här! Färgerna är för intetsägande! Men personalen var glada och tillmötesgående överallt. Och viktigast!

Jag insåg att tiden på PUB i Stockholm hade satt sina djupa spår hos mig. Så roligt det var att få vara på dekorationen i ett helt år, innan jag flyttade till Ludvika och arbetade på damaffären Sallys osv.

Efter några timmar åkte vi hemåt igen och passerade hamnen i Horndal - nöjda med dagen.

                        Bild: Hamnen i Horndal.


Åke satte på kaffet och jag tände ljusen på bordet - och sedan kurade vi skymning ...





onsdag 19 november 2014

19 november

I USA är det visst vinter i varenda delstat, men här har vi fortfarande gröna gräsmattor ...

Idag tänker jag särskilt på den milda natten för 39 år sedan då "trean" kom till världen! Tobias!

                      Bild: Tobias visas upp på BB. Karolinska sjukhuset. 1975.

Då vi kom hem till Kungsängen var syskonen väldigt glada. Kristina sjöng och pratade med lille Tobias, bäddade och vaggade honom, som en liten mamma.

Daniel såg högtidlig ut då han fick sitta och hålla lillebror i famnen.

Tobias skrattade och "pratade" från första stund, tyckte vi.

En dag satt Daniel och lekte på golvet med sina legobitar. Tobias satt i babysittern och tittade på.

Rätt som det var skulle Daniel gå iväg, men han böjde sig först ner till Tobias och sa mjukt:

- Kommer snart! (Tomme nat!)

Och det värmde mig att se och höra!

Då Tobias fyllde fem år hade han just blivit storebror! Det var nog lite annorlunda för honom, som varit minst så länge. Men han vande sig snart!

                            Bild: Tobias 5 år. Farmor Marta och lilla Johanna. 1980.


Det var den 7 november, då lilla Johanna kom till världen. Ännu ett kärt novemberbarn!                                
Just därför har november månad varit förknippad med tårtor och kalas - och inte bara gråväder!

- Dimma hör till! sade en bekant häromsistens till mig med ett stort leende. Ett novemberbarn även hon.

                      Bild: Cyklamen och novemberkaktusen lyser upp.

Men jag behöver allt blommande krukväxter omkring mig - och färgglada kläder!


Det passar så bra för mig, att sedan gå ut och 

hjälpa Åke med belysningen i den jättestora granen ...






tisdag 11 november 2014

Ta vara på solen

Vår tomt ligger som alltid vid den här tiden på året mest i skugga, men man får försöka hitta solfläckarna lite här och var då det är en ljusblå himmel, som idag.


Boken bakom gäststugan lyste som en kopparbunke i solen -


och ön såg ut att må som en prins på andra sidan sjön.


Jag kunde inte låta bli att gå en bit efter stora vägen - och stå en stund i solen längre bort och blunda.


Och jag mindes alla gånger jag sagt till våra barn:

- Skynda er ut nu! Det är ont om sådana här vackra dagar - man måste ta vara på dem.


- Man har ju lärt sig med åren vad som gäller, log jag för mig själv.

I morgon kanske det är dags att ta fram paraplyet igen ...