En kulen dag

Idag blev det ingen långpromenad för mig, men en liten inspektionsrunda i trädgården. Trots de små, vita snökornen överallt såg det ut som om knoppar och växter redan väntade på våren ...

                     Bild: Rhododenron.

Jag var nere vid sjön. Där låg isen fläckvis i vassen.

På stranden låg en stor rishög av det gamla Åkeröträdet, som Åke avverkat - och jag upptäckte att nyporna hängde kvar i klädstrecket, som vi brukar hänga badlakanen i.

- Jag tog ner nyporna, sa jag, men Åke sa med förvåning i stämman:

- Det är bara några månader till, så skall nyporna ut igen.

November månad var solfattigare än normalt, kunde vi konstatera i år, men i söndags var det första advent och solen visade sig dagen till ära.

När skymningen föll tände vi det första adventsljuset - och den knallröda adventsstjärnan, som vi inhandlade i Sickla för några år sedan kom upp i fönstret - och granen som Åke hittat nere vid vedboden tändes ute i mörkret på altanen.

Jag tänkte på hur mycket vi hade för oss då våra barn växte upp - och hur svårt det var att hinna med allt inför julen.

 - Och vad hinner vi med nu förresten?

                       Bild: Theresia och Johanna 1989.


Varje jul bakade vi pepparkakor och lussekatter och jag plåtade barnens glada, stolta miner - och tyvärr har färgerna nästan försvunnit på korten -

men de är ändå härliga att titta på en kulen dag som denna ...