- Så synd att höstlöven regnar bort. Man hinner inte njuta av höstfärgerna och allt det vackra.
- Men för dem som skall ta hand om löven är det bra, småskrattade en av dem.
Ja, det finna alltid två sidor av allt, tänkte jag.
I lördags var det iallafall uppehållsväder och en lämplig dag att sköta om mors och fars grav i Lindesberg.
Jag tog en avstickare över Guldsmedshyttan och besökte Stripa gruvområde, där det hade hänt mycket sedan jag var där sist;
Och den stora dag då det beslutades att området med dess byggnader skulle räddas för eftervärlden.
Det var oerhört spännande att få se sorteringsverk, gruvlave och gamla byggnader - på god väg resa sig upp ur förfall och glömska. Otroligt!
Och det var väldigt lyckat att caféet var öppet just då. Väl värt att rekommendera!
Igår tog jag min inhandlade ljungkruka, bröt några kvistar i trädgården och satte alltsammans i en stor kruka. Jag tyckte det blev riktigt fint och tänkte "omelett" och log för mig själv.
Jag tänkte på barnbarnet Konrad som vi besökte för några dagar sedan hemma hos sig.
- Får jag ta en bild på dig? undrade jag innan vi skulle åka hemåt.
- Omelett! sa han och hela ansiktet sken upp ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar