Denna gång pratade vi bl a om vad vardagslycka kan vara för oss; Och jag försökte tänka mig in i vad det kunde vara för de andra - och för mig. Många vinklar på temat blev det!
- Hur grått och trist det än är där ute, så kan en liten promenad i naturen kännas, som vardagslycka för mig, sa jag.
I morse var jag ute i skogen och blicken sökte efter varma höstfärger. De glimmade fram lite här och var.
Jag passerade den stora myrstacken. Alla ingångar till den bruna stacken verkade vara stängda och myrorna låg säkert i dvala långt nere under marken, tänkte jag.
Jag passerade den stora myrstacken. Alla ingångar till den bruna stacken verkade vara stängda och myrorna låg säkert i dvala långt nere under marken, tänkte jag.
På marken lyste den mjuka mossan i intensivt grönt - och jag hittade några fina höstkantareller.
I trädkronorna hördes fågelsång. Jag kände mig glad då jag promenerade hemåt igen.
Jag satte svampkorgen på altanbänken och drog mig till minnes en dag i somras ...
Det stod en träspegel på altanbänken, som någon av barnbarnen burit dit.
- Vem är vackrast i landet? sa någon av oss till Kerstin, som stod i närheten. Titta efter i spegeln!
Kerstin kikade försiktigt i spegeln, tycktes nästan bli förvånad över att möta sin egen spegelbild - och hon skrattade gott en lång stund - och vi med henne.
Därefter var det både den ena och den andra, som ställde samma fråga, som Kerstin.
- Vem är vackrast i landet?
Den gamla sagan om Snövit var ju riktigt rolig i vår tappning ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar