Spara och Slösa

Sommaren är visst slut idag! Kyligt och grått, men det kanske blir bättre ...

Att vara sparsam har väl i alla tider varit en dygd, men ibland går det lite väl långt.

I sommar har vi rensat ut en hel del i våra gömmor. En del tog 33:an i Krylbo emot. Så bra!

Jag hittade förresten en julängel i butiken, som fick följa med hem.

- Det kostade en hel årslön att köpa en radioapparat, berättade mor Rut. Varenda liten sak var värdefull förresten.

- Tänk om en vas eller någon annan sak skulle gå i kras då vi var barn, fortsatte hon. Så bestörta vi blev!

- Handlaren skall också leva! brukade far säga tröstande.

Ja, sparsamheten "och att vara rädd om allt" var verkligen en dygd.

Jag kan minnas seriefigurerna Spara och Slösa, som vi fick läsa om i Lyckoslanten då vi gick i skolan. Så sedelärande!

Flickan Slösa var en riktig slarva. Flickan Spara hade ljust hår och var alltid en förståndig och glad flicka.

                                         Bild: Johanna 1989.


Med denna bakgrund om sparande, kan man väl ana att många som satt i TV-sofforna (1961) reagerade starkt.

Det var en livlig TV-debatt, som jag minns så väl, mellan journalisten Willy Maria Lundberg och inredningsarkitekten Lena Larsson.

Willy Maria stod för kvalitet och sakers livslängd, medans Lena talade för "slit och släng"- idealet.

Lite som Spara och Slösa i ny tappning.

Jag gillade Willy Maria, som stod för hållbarhet och konsumentupplysning, märkte jag med tiden.

Numera tänker jag ofta på morfar Hjalmar. Han tröstade sina barn med att saker kan gå sönder och det hade handlaren glädje av.

Men chiffonjen i pyramidmahogny från morfars barndomshem i Duveled har blivit lagad och vårdad -  och numera har den hamnat hos oss.

Det känns fint ...