onsdag 25 september 2013

Mycket har hänt

Inatt föll temperaturen till 0,3 grader och Åke startade värmepumparna igen. Jag är så glad att jag hann flytta in pelargonerna under tak.

Ibland tycker man att tiden går fort, men om man tittar tillbaka upptäcker man snart, att väldigt mycket har hänt på 10 - 12 år, både i samhället, som i det nära livet.

Inte kunde man t ex. riktigt tro, att datorerna skulle få sådan betydelse för oss ...

Kristina startade en hemsida "Sociala Nätet" år 2001, därmed förverkligade hon en dröm, som hon hade haft. Hon ansåg, som socionom, att samhället saknade information om sociala frågor. Hela vår familj blev intresserad - och med våra olika kunskaper hejade vi på och hjälpte till emellanåt.

Jag sålde annonser ett tag och upptäckte genast, att många av dem jag ringde till och pratade med var skeptiska. Man trodde inte riktigt på internets genomslagskraft, då.

Så annorlunda det är idag! Vi läser nyheter och böcker på skärmar - beställer varor, resor och allt möjligt på nätet. Vi kommunicerar via nätet - och vi lägger ut bilder!

På våren 2001 föddes lille Elias och Emanuel var nästan två år. Kristina höll i "Social Nätet" ändå, men skaffade hjälp.
                             Bild: Elias och Kristina. Bilden tagen med vår första digitalkamera, 2001.


Min svärmor fyllde 80 år samma år och hon tyckte nog att trädgård och allt växt henne över huvudet. Vilken vånda, förstår jag idag, då mina svärföräldrar skulle ta avsked av sitt hus och sin trädgård.

I början på oktober gick deras flyttlass till Småland, där yngste sonen Olle bodde med familj.

Det var nog bra för oss alla, att de provade på att flytta just då, men efter två år flyttade de tillbaka till Horndal igen.

Vilken tur! att huset aldrig såldes, tänker jag, utan stod redo att ta emot deras flyttlass igen.

                      Bild: Marta med barnbarn och barnbarnsbarn. 2003.

Tre år gick, och Marta och Rune fick åter njuta av livet här på denna plats, där vi bor nu.

Marta tog det lite lugnare och Rune och hon fick hemhjälp och vi var tacksamma för det. Vi bodde i Lindesberg på den tiden.

- Med dålig syn - och på långt håll, ser det riktigt fint ut i trädgården, sa Marta och slog ut med händerna.

Och den meningen återkommer till mig, då jag tittar ut över trädgården idag - och tycker att det ser riktigt bra ut ...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar