De gula björklöven singlade ner över tak och mark och de såg ut att vara av guld. På marken låg det drivor av tallbarr i orange och himlen var knallblå med stora gråvita, fluffiga moln.
Häromdagen pratade jag med en bekant i telefonen. Hon undrade hur vi hade det ute på landet, och jag svarade:
- Här är det nya tavlor att titta på varje dag - och varje stund.
- Förstår det, sa hon. Så härligt!
En eftermiddag skiftade himlen i ljust turkos -
och en sen sommarkväll i obeskrivligt rosa.
Åke och jag längtar egentligen ingenstans, för det mesta. Vi har det bra i vardagen. Men vi får väl se!
- Om man aldrig åker iväg någonstans, får man aldrig komma hem igen, brukade min svärmor säga.
- Borta bra, men hemma bäst, förstår jag att hon menade. Speciellt om man får besök lite då och då av barn och barnbarn!
Men nu måste vi hämta in ved och elda i kaminen ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar