Våren 1958

Ute skiner solen över snödrivorna, men Åke har skottat rent utanför gäststugans dörrar, så att vi kan sitta där och lapa sol och prata och drömma ...

En dag tänkte jag på hur det var vid den här tiden för 60 år sedan. Min familj flyttade från Tierp till Almunge och jag slutade därmed på samreal-skolan i Tierp och fick säga adjö till min trevliga rektor Lundin och hela klassen.

Jag fick fortsätta skolgången på Uppsala högre elementarläroverk för flickor. Där gick det 900 flickor.

Jag upptäckte snart att jag låg efter i de flesta ämnen och att klasskamraterna sneglade på mig, som om jag var en främmande fågel.

Men lärarna var förstående. Särskilt minns jag Chambert, läraren i tyska, som vänligen sa till mig:

- Nu låter Lilian, som en riktig tysk.

Den första tiden på skolan hankade sig därmed framåt, men en dag utbrast jag:

- Röker ni?

Jag hade aldrig tidigare sett flickor, som rökte -  och att stå och smygröka utanför skolans staket var jag inte heller van vid.

                       Bild: Klass 4 c.

Jag förstod att mina klasskamrater kände sig träffade. De blängde surt på mig och det kändes som om hela klassen höll med dem.

Tiden gick, men en dag bröt klassens ledargestalt Anne-Marie isen och sa till mig:

- Du är ju inte alls, som vi fick för oss. Men det var så, att fysiklärarinnan bad oss att vara snälla emot dig, för att du var ny i klassen. Vi blev väldigt arga på hennes fjäsk för dig.

Det kändes som ett ärligt förlåt.

Idag kan jag av hela mitt hjärta känna mig glad då jag tittar på det gamla klassfotot, som togs året innan vi tog vår gemensamma realexamen.

Där sitter bl.a Petra Brunius, som skrev boken "Följ med till USA" och alla övriga rara klasskamrater.

Vi pluggade hårt och våndades inför proven, men vi kunde sedan dela glädjen över att vi klarat oss allihopa och fick vår examen.

Undrar vad de har för sig nuförtiden ...