Bild: Martin, Knut och Rut.
Idag är det en särskild dag. Jag tänker på den 6 maj för sex år sedan.
Det var en solig, fin vår. Jag var ute med mor, som en kort tid fanns på ett korttidsboende. Vi var ute i grannskapet och njöt av vitsipporna och grönskan.
Ibland satt jag bredvid min mor Ruts säng och småpratade med henne. Ibland sjöng jag.
Hon sa:
- Tänk om jag hade tagit sånglektioner, som många tyckte att jag skulle göra, då jag var ung. Men hur skulle det gått till?
- Ja, det var andra tider då, sa jag. Men din sångröst kunde nog inte bli bättre, än vad den redan var.
Bild: Mor Rut med barnbarnsbarnet Rut. Julen 2008.
- Men det mesta blev bra ändå, sa mor. Tänk alla svårigheter och tillbud, som man varit med om genom livet, som ändå slutat lyckligt.
- Deras uppmuntrande närvaro på dagarna gav mig trygghet - och jag blev frisk igen.
Och den där gången, som Bertil körde av vägen. Han klarade sig utan några men. Hur skulle det annars blivit?
- Ja, jag minns det, sa jag. Det var ofattbart!
Så där gick samtalen vidare från det ena till det andra. Både glädje och allvar blandat!
Bild: I Horndal med mor. Hösten 2008.
Min bror Kjell kom så ofta han kunde och hälsade på. Vi förstod att mors dagar var räknade, men vi ville inte prata om det, egentligen.
Det var som om mor hela tiden planerade för att få komma hem igen till sitt älskade hem - och hon behöll sitt goda humör och skämtade med den unga doktorn och alla runt omkring.
En dag, några dagar innan den allra sista för mor, var jag och äldsta dottern Kristina på besök på boendet. Mor vände sig allvarligt till oss, men hon log.
- Nu har jag hört den himmelska sången.
Och vi blev alldeles tysta en lång stund och vi tog varandras händer ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar