En gran

Den här hösten har det hänt mycket med skogen ovanför oss och lite varstans ...

Numera kan man se morgonsolen, som lyste röd häromdagen.

Dessutom letar sig solen ner till vår tomt, som så här års brukar ligga i skugga mest.

För en vecka sedan var det en strålande, vacker vinterlördag. Det var nästan overkligt vackert!

Boken bakom gäststugan lyste som nyputsad koppar i solens glans.

Träden var garnerade med fluffig snö och magnoliaträdet såg ut, som om det stod i full blom.

Den högsta granen vid stora vägen blev förevigad på bild, liksom de bruna pepparkakslöven i eken.

Ett par dagar senare sågades granen äntligen ned. Den kunde ju inte få dra iväg uppåt, hur långt som helst, har vi tyckt.

Åke erbjöd kommunen att få ta granen innan första advent - och det nappade de på.

Nu står julgranen prydd med ljusslingor vid Hjulet i Horndal.

Det kunde väl inte vår gran tycka illa vara, att få en sådan upplevelse på ålderns höst ...