De första dagarna på året

Igår var det gråväder, som övergick till snöfall och skumrask. Jag avskyr sådant väder, speciellt som Åke och jag var ute med bilen och åkte då;

Men idag fick vi se solen glimma fram en stund bakom skogen och tofsmesen sjöng lite extra fint ...

Jag är väldigt ljusberoende och gillar att dagarna blir allt längre och ljusare.

Samtidigt vet jag, att några andra gillar höstmörkret och menar att vårljuset sticker i ögonen.

I början på året var Åke och jag med familjen i Branäs. Tänk att det kunde bli av!

Snön lyste med sin frånvaro de första två dagarna, men snökanonerna tuffade på och sprutade snö i backarna.

Efter ett par dagar föll det iallafall massor med snö, som alla slalomåkare längtat efter.

Våra yngsta barnbarn, Knut och Sofia, imponerade storligen på oss. De är bara drygt fyra år gamla nu och kan redan slalomåkningens grunder;

Och de klarar av att hålla balansen och de vet hur man studerar en pist-karta. Där ligger man i lä!

Åke och jag nöjde oss med att promenera med skidstavarna som säkerhet.

Så gott det var att sedan komma in i husvärmen och se vad dagens matansvariga dukat fram åt oss.

Den fjärde januari fyllde jag år, ingenting jämnt eller så, men väcktes av Åke, som viskade:

- Jag tror att du får vänta med kaffet. Du får låtsas att du sover.


Och jag blundade och hörde prat, trampet av fötter och sång, samtidigt som jag hörde Knut ropa högt:

- Jag vill också ha paket!