Att bevara en hemlighet

Snart skall jag väl göra något konstruktivt, men jag säger då det:

- Vilken värme vi fick för en vecka sedan. Till vår stora förvåning grönskade björkarna med hast och vårblommorna slog ut överallt och Åke t o m premiärbadade ...

                                            Bild: En tidig morgon.

Han ropade till mig som stod på bryggan:

- Nu kan du promenera runt i trädgården. Jag tror inte att jag behöver skotta några vägar åt dig längre.

- Nej, jag tror jag klarar mig nu, ropade jag till svar och vinkade till honom.

                                            Bild: Tapeten från 1976.

I början av april då det fortfarande var kyligt kom vi på, att vi kanske borde göra något åt vårt gästrum. Det hade jag faktiskt gett upp med, men läget var det bästa tyckte vi då.

Tanken var, att jag kunde få en liten hörna därinne för både min dator och alla akvarellgrejer.

- Vi säger ingenting till våra barn, sa vi. Det får vara en hemlighet.

Men! Det dröjde bara några dagar förrän vi blev avslöjade av Kristina, Göran, Nils, Ellen och Kerstin, som hälsade på lite oväntat och de utbrast:

- Vad håller ni på med här då?

- Typiskt dig Kristina, skrattade jag. Vem har kunnat hålla något hemlig för dig. Så var du redan som barn!

                      Bild: På gång!

                                           Bild: Klurig mönsterpassning! Parham hjälpte till.

Nu röjer vi både ute och inne och vårt gästrum, som fått både nytt golv, tapeter och tak och lister målade får vila. Dörrarna får vi fortsätta med lite längre fram.

Jag skickade bilden till Kristina, som undrade hur det gick för oss med reparationerna, men efteråt såg jag att Theresia fick bilden i sitt flöde. Hon blev förvånad.

- Aha! skrev hon glatt. Det var det som ni höll på med. Nu förstår jag att bilden med alla lister som du visade förut kom från "vårt" gästrum.

Så kan det gå med hemligheterna, men roligt var det och blev det ...