Vem är det mest synd om?

Sol och regn och den vackra magnolian, sjunger på sista versen efter en underbar blomningstid ...

Magnolian är efterlängtad varje vår i motsats till den starkdoftande häggen, som växer lite överallt och som jag mår illa av.

I förrgår pekade jag på träden, som växte i trädgården och suckade. Det tog inte lång stund förrän Åke sa:

- Var har du dem?

Jag pekade och han sågade. Enorma högar blev det!

Idag var det sydlig vind och regn på väg. Det blev en riktig brasa av riset.

                                            Bild: Vårt nya äppelträd.

Nu väntar vi på att fruktträdens knoppar skall slå ut, men jag känner mig lite skuldmedveten för häggen.

 Jag kom att tänka på Elias konfirmation i söndags, som större delen av familjen var med på.

I Grillby blev det lunch och kaffe efteråt.

Barnbarnen roade sig med att ställa gåtor till oss andra.

- Vem är det mest synd om i skogen? undrade Kerstin.

- Vi vet inte, svarade vi.

- Myrstackarna! skrattade Kerstin.

Men nu tänker jag att det är säkert häggen ...