Elvis och alla andra

I morse var det många fåglar i farten i fröautomaterna. En ekorre grävde i snön och fiskade upp frön med tassarna - och jag tänkte på vilket lugnt liv vi lever nuförtiden ...

Det började i Göteborg där jag bodde som barn. Det var ofta ungdomar, som sjöng ute på gatorna och vi barn härmade en och annan strof som vi hörde.

En dag kom någon och sjöng på Bill Haleys "Rock around the clock"  och vi tog genast till oss de lockande rytmerna och orden och sprang glada runt och sjöng:

- Rock! Rock! Rock!

I slutet på 1950-talet gick jag på en realskola i Uppsala; Uppsala högre elementarläroverk för flickor.

Det stora trätoämnet på skolgården var vilken rocksångare som var bäst. Var det Tommy Steel eller Elvis Presley?

De flesta höll på Tommy Steel i min klass. Jag satsade på Elvis, trots att jag inte visste något om honom, förutom att han var mörkhårig.

Ett par flickor i klassen var riktiga fans till Tommy och de brukade sjunga hans låtar på skolgården. Det kunde även vara Paul Ankas låtar och en del andras. På köpet lärde de sig engelska glosor och uttryck, som de hade stor nytta av på de engelska proven;

Och vi övriga tyckte nog att det var ofattbart!

                      Bild: "Happy Birthday to you" och "Imse vimse spindel."


Idag frågade jag Åke om han hade några minnen från den där tiden och han sa:

- Vi killar stod bara bredvid och tittade! Det var ju rena hysterin!

- Javisst! sa jag.

Men så här i efterhand var det väl ett ganska oskyldigt nöje för de flesta, tänkte jag, men

vi fyrtiotalister har nog fått lite "rock" i blodet, som vi aldrig blir av med ...