Att cykla

I morse tog jag bilen och hälsade på en bekant.

I garaget stod alla cyklar och liksom väntade på bättre tider. Det borde väl vara dags snart att damma av min cykel ...

                      Bild: Kungsängen. 1979.

Åke får väl ta fram sin gamla trotjänare, som blev förevigad på bild av Tobias en gång i tiden.

Tänk så många gånger Åke cyklade till sin läroanstalt nere i Stockholm - och så rädd han var om sin nya cykel med alla växlar.

På vintern 1982 flyttade vi till Lindesberg. Cyklarna hängde utanpå den fullpackade flyttbussen. Jag kan sakna en riktig bild på det!

Året efteråt var det dags för Johanna att lära sig cykla på trehjulingen.

Och här är storasyster Kristina med sina kompisar. Vilka idoler för Johanna!

                     Bild: Grannens barn på besök. 1986.                  

Sandlådan var alltid full av lekande barn - och garageuppfarten.

                      Bild: 1986.                    

Vårt dagbarn Stina och Johanna och Theresia tränade hårt med cyklingen.

Johanna cyklade, bromsade och ramlade. Just då skrattade hon mest.

Theresia provade att cykla på trehjulingen och gick med fötterna bredvid. Roligt ändå!

Och storebror Daniel roade småbarnen en stund och utbrast:

- Vad har jag gett mig in på?

- Du gör dagens goda gärning, sa jag.

Då suckade han.

Så kom jag på att Åke och jag träffade lille Knut för ett tag sedan.

Vi kunde inte ta miste på glädjen då han visade oss att han kunde cykla på trehjulingen.

Förresten:  En motorcykel enligt Knut är en "moroticykel." 

Det var ett riktigt bra ord, tycker jag.