På 1970-talet, då jag hade en kolonilott i Kungsängen, lärde jag mig en hel del om jordens kvalité. Där var det gammal havsbotten, som blivit åkermark, med tiden. Det var väldigt tålamodsprövande, att få lerjorden mjuk och fin, men det gick något så när.
Då vi flyttade från orten, fick jag en trevlig bok av trädgårdsföreningens styrelse, som jag suttit med i. Boken var riktigt inspirerande!
Boken handlade om en man, som hade en trädgård. Han gjorde sina dagliga utflykter där, sina stora upptäckter i det lilla - och fann sin glädje där. Han berättade om insekter han sett, om blommor och blad i sin dagbok. Längre bort, än ut i trädgården, verkade han aldrig komma, men det var givande ändå.
Trots att det är spännande, att få resa ut i stora världen - att få se frihetsgudinnan i New York och Towern i London, så är det en stor, liten värld som finns att upptäcka i naturen, fick jag lära mig.
Boken blev en riktig aha-upplevelse!
Då jag var barn och bodde i Göteborg brukade vi barn försiktigt gå runt bland parkrosorna för att samla nyckelpigor och andra små kryp. Vi räknade prickar och tittade på färgerna - vi var några slags upptäckare.
Ofta var min guldlockige lillebror med oss ute och sprang runt. Jag hade alltid ögonen på honom - och idag fyller han pensionär!
Jag tror inte, att han kommer att varva ner för det, men vi skall ringa och sjunga för honom om en stund ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar