På den tiden, då jag bodde i Göteborg, var det ett nöje för min kamrat Maud och mig, att sitta bredvid en bilväg och skriva upp bilnumren i ett gammalt räknehäfte. Särskilt roligt var det, då det kom en bil från Gotland, som hade bokstaven I på nummerplåten, eller då det kom en bil från norrland med Z eller så.
Det fanns inte så många olika bilmärken på den tiden, så vi blev bekanta med de flesta. De amerikanska bilarna var de vackraste, tyckte vi. De riktigt ovanliga bilmärkena, som Buick och Cadillac spanade vi efter att få se, någon gång.
Av alla de 143 familjerna, som bodde på Kransen 4, så fanns det sällan någon bil på parkeringen. En av de få bilarna på gården var en Fiat. Den ägdes av ett äldre par. Det hände emellanåt, att man kunde få se mannen sitta vid ratten med frun bakom bilen, knuffande på tills bilen äntligen kom i rullning.
Det var en viss status det där. De ägde ju en bil, även om den var i sämsta skick.
En dag kom det en ny familj till uppgång D. De parkerade sin bil utanför huset, en röd Studebaker.
Åh, så märkvärdigt det var! Gårdens barn flockade sig runt bilen - och speglade sig i den blanka lacken.
Mannen, som ägde bilen var en vänlig själ. Han hade även en filmkamera. Med den brukade han filma sin son och oss barn emellanåt. Så fantastiskt roligt det var, att lite senare få se filmen i styrelserummet i husets källare.
Vi var verkligen inte bortskämda med varken filmer eller bilar, så vi njöt i fulla drag.
År 1956 flyttade min familj från Göteborg. Det dröjde flera år innan vi fick en egen bil.
En dag hittade jag fotot på den fina bilen ovan. Jag tyckte, att kortet var så tidstypiskt, på många sätt.
Åke berättade ungefär så här:
Åke berättade ungefär så här:
- Vi gjorde en söndagsutflykt till Hedemora med fars splitter nya Opel. Vi var nog sex - sju stycken, som satt i bilen, kan jag tro. Och jag hade fått körkort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar