Att söka och finna

För en stund sedan skickade jag efter en kjol på nätet. Det får bli så ibland, då man bor långt från affärer. Jag letade länge innan jag hittade någon kjol, som jag kunde tänka mig. Jag sa för mig själv:

- Den som söker han finner!

En dag satt Åke och jag ute på en bänk i skuggan och vilade oss efter trädgårdsarbetet. Åke lirkade av sig sin guldring och lade den i fickan. Jag sa:

- Kommer du ihåg den där gången, då vi var ute med våra barn och tältade? Du tappade bort din ring!

- Ja, vi tältade nog i närheten av Kolmården den gången.

Vi letade överallt, då vi upptäckte att ringen var borta. Vi letade i gräset, borta vid tvättställen och på alla grusvägar runt omkring tältet, men utan resultat. Så tråkigt!

- Sista chansen är att leta i sovsäcken.

Där var ringen! Längst nere i botten av sovsäcken låg den. Vi kramade om varandra då ringen kom upp i ljuset - och jag tror bestämt att vi dansade runt.

                       Bild: Kerstin och Ellen och en snigel. 2011.

I morgon hoppas jag att vi kan hitta svampar och blåbär i skogen. Vi får nog sällskap, eftersom några av de små barnbarnen kommer hit idag.

Då kommer de säkert hitta både pinnar, stenar, myror och annat roligt dessutom ...

Man kan aldrig så noga veta!