måndag 15 juli 2013

Bilar

Igår kväll var Åke och jag i Horndals kyrka och lyssnade på gospelsånger och vackra, medryckande melodier. Tiden stod ändå stilla - i dess bästa mening ...

I lördags var vi på en kombinerad inflyttningsfest med tre födelsedagskalas i Västerås. Rut fyllde fem år och lille Knut fyller snart ett år - deras far fyllde jämna år för ett tag sedan.

Solen värmde! Barnen lekte, fönster och dörrar stod öppna emot uteplatsen och grillen tändes. Trevligt på alla sätt!

Far i huset hade inte önskat sig något för egen del, Rut fick en sparkcykel, Knut snart ett år fick sin första bil.

                                  Bild: Knut provar sin bil!


Annat var det år 1970. Vi flyttade till Täby i början av året - och köpte en gammal svart Volvo PV. Det var en dålig affär, men Åke tyckte att han behövde en bil till jobbet i Viggbyholm. Vi hade inte råd med en bil, egentligen. Den gick att köra om med, bilen hade B18-motor, men det mesta var f.ö i dåligt skick.

Efter 1½ år sålde Åke bilen. Han slutade sitt arbete och köpte sig en treväxlad cykel, som han körde på till Komvux i Sollentuna en period.

På hösten år 1971 flyttade vi till Kungsängen. Vi hyrde bilar på semestrarna, vi åkte buss och tåg i flera år ...

En dag, år 1978, köpte Åke en begagnad bil, en Ford Escort. Då han kom hem frågade jag:

- Vilken färg?
- Brun tror jag!
- Usch! svarade jag.

Det tog många år innan jag tog körkort. Det var år 1981 och vi hade fyra barn då. Vi bodde fortfarande kvar i Kungsängen.

Jag kan fortfarande, många år efteråt, skratta lite för mig själv, då jag sitter här ute på landet och tittar ut på trädens grönska och fägring:

- Ford Escort- bilen vi hade ett tag på 70-talet var faktiskt ljusgrön, och det gillade jag ...



2 kommentarer:

  1. Har läst genom dina senaste inlägg. Att ha en fladdermus i sovrummet har jag också upplevt. Ingen trevlig upplevelse precis.
    Kram!

    SvaraRadera