Att sätta fart på våren

Regnet kommer och går och det är bara två grader plus därute. När blir det vår på riktigt?

Jag letar fram en bild på en sol, som Konrad målade för ett tag sedan.

                      Bild: Solen och planeterna. Konrad.

Igår låg det en tjock, vit dimma över sjön, som om någon eldade en jättebrasa någonstans, men det var nog bara ett våtvarmt omslag som täckte isen, tänker jag nu.

Plötsligt idag försvann den blåsvarta isen på större delen av sjön. 

Snart intog de första fiskmåsarna scenen med sina ljudliga vårskrik - och sedan var det småskrakar, som tog sig fram i vattnet på långt håll ...

Vi kan därmed säga, att våren tagit ett stort steg framåt, trots kylan. Vi får se om det blir flera steg till helgen.

Jag blir alltid outsägligt förvånad, då våren bryter fram. Lika märkligt varje år!

Lika förvånad blir jag, att somrarna brukar komma.

Jag får säga som barnbarnen sa då de var här och skulle sätta sig på kökssoffan:

- Varför står det "Trevlig sommar?" Det är ju inte ens vår!

Theresia svarade snabbt:

- Det blir ju ingen sommar om ingen sätter fart, det vet ni väl? Lilla Ida sjöng ju om det!

De såg lite fundersamma ut.

Så är det nog med alla årstider tänker jag - att man skall sätta fart som lilla Ida - och upptäcker sedan att det slutat regna och att solen tittar fram ...