Blåbärsskogen

Snart är det inte så många vedtravar kvar efter vägen. Timmerbilarna lastas noggrant och kör iväg, den ena transporten efter den andra ...

                      Bild: Här lastas det timmer.

I veckan fick jag ett telefonsamtal från Johanna och Konrad. 

De hade just läst mitt blogginlägg  "Skogsavverkning" - och de hade tydligen blivit lite bekymrade.

- Hur går det med skogen i Horndal? Finns det några träd kvar? Finns det några blåbärsställen kvar? undrade de.

                      Bild: Blåbärskalas. 2006.

Jag tröstade dem med att några träd fanns det iallafall kvar. Sedan får vi väl se hur det gått med blåbärsriset och allt annat.

                      Bild: Nils. 2007.

Åkes föräldrar hade det här huset som sommarstuga i några år, innan de byggde om huset 1976 och flyttade hit för gott.

På den tiden var skogen välmående och fin med både blåbär, lingon och svamp. Fast träden var ju mer intressanta, kan man väl tänka.

Grannfrun köpte upp bär (minns jag) och det var mängder med bärplockare, som kom dit med stora hinkar och korgar. Riktig rusch!

Sedan dess är det sällan så mycket blåbär här omkring, det var som jag berättat förut en stor skogsavverkning i slutet på 1970-talet.

                                      Bild: Johanna och jag. 1988.

- Fast det behövs väl egentligen inga mängder med bär, säger jag för mig själv. Det räcker väl bra med några deciliter eller så. Lagom så att man blir blå omkring munnen ...

Då är det riktig sommar och fest.