Tranor och månsken

Värmen består!

Häromdagen undrade vår äldsta dotter, om vi ville se tranorna i Hjälstaviken.

Vi fick höra, att vi skulle invänta skymningen innan vi kunde få se tranorna.

Det lät ju spännande, att få se dem innan de flyttar och drar till Spanien eller så ...

På eftermiddagen satt vi på verandan i solen och väntade på fikat.

- Vilka vill ha kaffe? undrade Kristina.

- Åke och jag och kanske Martin, svarade jag.

- Men det måste vara nykokt, sa lilla Rut, som är så härligt förnumstig av sig.

I skymningen gav några av oss iväg till Hjälstaviken.

Efter en stund fick vi både se och höra tranorna komma. De dök upp ifrån alla håll ropande och lockande, som den ljuvligaste violinorkestern. Eller vad?

Jag blev alldeles häpen över skådespelet, som ägde rum omkring oss och ovanför oss.

                                            Bild: Tranor. 

Hundratals eller snarare 4000 stycken, som man sagt. Vilket skådespel!

Tranornas melodislingor ljöd i viken. Fullmånen steg upp så stor och gul.

- Vi vill åka hit i morgon igen, ropade barnbarnen Nils och Konrad i skumrasket.


Och tänka sig, att de fick uppleva alltihopa en gång till, precis som de önskade ...