En stekpanna och ett kalas

I onsdags fyllde Åke år. Vi åkte till Västerås för att hälsa på yngsta dottern och barnbarnen en stund;
Men först åkte vi till IKEA och köpte en rostfri stekpanna, som vi skall ha länge, länge ...

                                            Bild: Oxel.

Jag var tvungen att berätta för Theresia om vårt stora inköp, så klart.

Hon fick höra om gamla stekpannor, som Åke och jag hade haft genom åren; Allt från järn, teflon, keramik och jag vet inte vad. Vilket slit och släng!

Åkes mormor Olga hade en stor stekpanna av järn, som hon använde flitigt genom åren. Hon hade ju en stor familj att laga mat till.

Stekpannan ärvdes sedermera av min svärmor Marta och hon använde den med stor glädje - och berättade gärna om Olgas goda mat.

Med tiden fick jag ta hand om stekpannan. Den var nog bortåt 100 år gammal den dagen, då jag upptäckte att fettet rann rakt genom stekpannan.  Då var den riktigt sliten och som ett såll.

                      Bild: Olga, Olle och Rudolf. 1969.

Vi hämtade Knut på förskolan. Han blev väldigt glad, att få se sin mamma och ganska förvånad att jag var med.

- Knut! Idag fyller morfar år och vi skall gratulera honom, då vi kommer hem.

- Jag skall sjunga "Ja må han leva."

- Vi kan väl sjunga allihopa?

- Nej! Jag skall sjunga. (Och det är han bra på!)

-Ok! vi kan ju sjunga lite tyst, sa vi.

Hemma i köket dukade vi upp till kalas.

Jag hade tagit med en nybakad kaka hemifrån. Vi vispade grädde och kokade kaffe och grejade.

- Det skall vara ljus också, påpekade Knut.

- Ok! det får bli ett ljus då, sa Theresia. Jag har inte så många.

- Jag vill blåsa, sa Knut.

- Det går bra, svarade Åke.

Det blev ett väldigt trevligt kalas, som Knut dirigerade till allas belåtenhet.

                                            Bild: Rut.

Sedan gick vi ut i den fina septembersolen.

Knut visade att han kunde göra kullerbyttor på gräsmattan.

Han ville väl visa att han var stor nu - och att han lärt sig vad som krävs då man är fyra år.


Fyraåringar är underbara!

Men förresten, så har alla åldrar sin charm ...