Efter åskvädret

Jag vet inte hur många gånger per dag, som vi tittat upp emot den höga tallen och undrat hur det står till  med fiskmåsarna däruppe. Vi har inte sett så mycket av dem på sistone.

- De kan väl inte ligga på ägg hur länge som helst? har Åke och jag sagt till varandra.

Men igår efter åskvädret hördes ett skriande, som en slags missnöjesyttring däruppe i tallen.

På kvällen var det lugnt igen och sjön låg som en spegel.

I morse sken solen igen och jag såg att den röda vallmon nere i backen hade slagit ut. Jag var tvungen att gå dit och titta närmare på dem.

                      Bild: Dubbel vallmo. Papaver orientale, kallar jag den.


Jag tog med mig kameran och höll på att snubbla över en dunboll i gräset, som blev lika överraskad som jag. Fiskmåsungen var säkert alldeles nykläckt!

                      Bild: Fiskmåsunge.

Då hade den klarat sin första tur ned på backen. Fantastiskt!


Och nu måste jag säga till Åke, som kommer hem om en stund:

-  Vet du vad? Jag har sett den första fiskmåsungen i gräset.

Nu får du vara försiktig då du klipper gräset! Det kommer säkert fler dunbollar nedramlande från skyn.

Det är allt ett riktigt äventyr att bo så här, tänker jag ...