Ett gyllene kors

Idag skiner solen och det är fest och vår svenska fana vajar över stad och land  - och jag blir påmind ...


Det var på hösten 1939 och mor Rut tittade upp emot den mörka kvällshimlen och den gula månen. Hon blev stående en lång stund och gick sedan in till sin mor och sa:

- Det lyser ett stort, lysande kors över månen ikväll. Vad kan det betyda?

- Då blir det krig! svarade Hulda allvarligt, men hon gick inte ut för att titta, utan fortsatte med sitt.

En kort tid efter händelsen med det stora, gyllene korset över månen, som många i Malmköping talade om att de sett, bröt andra världskriget ut.

Jag hörde berättas om vad folk tog sig för under krigsåren i Sverige. Alla jordbrukare fick väldigt stor betydelse för matförsörjningen i landet och "varenda jordplätt blev brukad."

De flesta människor försökte att hjälpa andra i nöd, så gott man förmådde, samtidigt som mörkret spred sig över världen - och nyheterna på radion och i tidningarna var knapphändiga - och flyktingar sökte skydd i vårt land.

Jag föddes i Göteborg under kriget, men minns endast ransoneringskorten i vårt hem några år senare.

- Det lysande korset som jag såg, ville jag tro var ett löfte från Gud om räddning för oss, sa mor. Men jag förstod det inte helt och fullt förrän kriget tog slut och det äntligen blev fred.

Idag ser jag i min tur på korset i vår fana på mitt speciella sätt;

Måtte det guldgula korset få vara ett levande hopp och till glädje för oss alla i alla tider.




PS. I eftermiddag skall vi med glädje lyssna på "Jubilatekören" i bruksparken i Horndal ...

Trevlig helg!