Julafton 2013.

Juletid! Finns det någon period på året, som är så betydelsefull?

Det var ovanligt milda juldagar, med duggregn vissa dagar, men vad gjorde väl det. Vi var inbjudna till Kristina med familj och fick träffa våra övriga barn med familjer hos dem.

Det var julafton och julmaten och kaffet dukades upp, som alla bidragit med, och därefter var det dags för Kalle Anka på TV för en del, bilden nedan.

                                  Bild: Kalle Anka på TV.

Jag delade ut julens sångblad, traditionsenligt - och vi blev alla förvånade och glada över vilka fina sångröster, som börjat ta sig ton i sångarskaran;

Lille Knut, snart 1,5 år, gick omkring och myste och tog sig ton på sitt eget vis och sa:
- Hallå!

Och alla svarade naturligtvis med ett hallå, som besvarades i tur och ordning, om och om igen.

I samma veva kom Emanuel hem igen, efter att ha varit tomte hos grannfamiljen, och han och övriga småtomtar anslöt och gjorde fin entré till vår glädje. Emanuels skägg åkte snart av men -

                                   Bild: Emanuel, Nils och Konrad.


julklapparna delades ut och det gick undan! Snart satt barnen och byggde med lego, målade i sina böcker och spelade spel i lugn och ro.

Och julaftonens överdådiga kvällsbuffé tog vid - och "mina" köttbullar fick godkänt!

Mycket av trevnad och prat blev det för oss, men julmässan i Villberga kyrka avrundade julaftonen på ett alldeles särskilt högtidligt vis.

                      Bild: Villberga kyrka, julafton, 2013.

Jag sa till Emanuel, som ville vara med på midnattsmässan:

- Vill du följa med mormor och visa vägen?

- Det är klart! svarade han.

Och jag fick på det viset ett oförglömligt julaftonsminne med honom - tillsammans med allt annat fint och rart som dagen innehållit ...