Våra lärare spelade på orgeln och vi fick sjunga psalmer, som för det mesta följde kyrkoåret. Jag minns inte så noga vad våra lärare sa, men sångerna och psalmerna finns kvar någonstans i minnet.
Morgon mellan fjällen, hör, hur bäck och flod, sorlande mot hällen ...
Var hälsad sköna morgonstund ...
Vilken sång- och psalmskatt vi fick del av!
Jag nämnde om det för Åke och han påminde mig om alla psalmer vi fick till läxa och skulle kunna utantill. Han sa att det kunde kännas meningslöst ibland, men upptäckte sedan, att det var nog ett bra sätt att träna på studieteknik.
Ibland fick jag följa med min mor och far till Frälsningsarmén, 7e kåren i Göteborg. Där sjöng man andra sånger, lite gladare. Jag tyckte om dem också.
Sången har betytt mycket för mig och det har den gjort för min mormor och morfar och många fler. Morfar, har jag hört berättas, gick på åkrarna och sjöng, när han sådde och brukade jorden. Han sjöng i ladugården och hemma, han var en riktig storsångare.
Min mor Rut och hennes syskon sjöng de med. De kunde sitta nere vid bäcken på gården och tralla och sjunga, när det var sommar. Långt senare fick de veta att ungdomarna brukade stå lite längre bort och lyssna på dem. Det var som att lyssna på radion, eftersom vattnet ledde sången fram till dem.
Och en radio hade inte så många på den tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar