Poesiboken

Vilken fin sed, att skriva i poesiböcker! Undrar när man slutade med det, tänker jag och bläddrar i den nästan bortglömda boken. Så annorlunda man tänkte på 50-talet ...

Inga Ekengren, som jag hade som lärare i klass tre och fyra på Bagaregårdsskolan i Göteborg;


Bliv en liten stråle på vår mörka jord!
Hälsa den Du möter med ett vänligt ord.
Tiden är full av oro, möda och besvär.
Sök att stilla hjälpa den som bördor bär!

Ester Gustafsson, som jag tyckte så mycket om och hade som lärare i klass 5 och ht i klass 6 på Ånässkolan i Göteborg;

Låt mig andras bördor lyfta,
låt mig stråla, låt mig ge
öppen famn åt dem, som snyfta,
öppen famn åt dem, som le,
lika varm för fröjd och ve.


Klasskamraten Rose-Marie Landén skrev:

Lilian är en flicka som kan sy och sticka
vad månde detta bliva
ja, det vågar man ej skriva

Och Lisbeth Rafstedt, en klasskamrat som bodde i samma hus som jag i Göteborg:

Kom pojkar och köp lotter, 
högsta vinsten är Pettersons dotter.

Så roligt, så rart!