Min far hade fria resor i några år, eftersom han arbetade på SJ-verkstaden i Göteborg.
I stan var det på sitt sätt, men på landet hos farmor och farfar var det helt annorlunda. Åh, så många fina minnen jag har därifrån!
Jag har förstått med tiden, att min farfar hade varit ganska sträng i sin uppfostran mot sina egna barn, men när det gällde sina barnbarn - min bror och mig - fanns det en oändlig mildhet.
En gång när vi varit hos farmor och farfar och satt på tåget hem till Göteborg igen, hörde jag mina föräldrar viska:
- Det värsta är, att de blir så bortskämda!
Det kunde jag väl inte tro, men idag kan jag le åt det och förstå.
Jag kan fortfarande i mina tankar, gå genom farmors gulmålade kök, njuta av kakelugnens värme i stora rummet, gå ut på glasverandan och titta på pelargonerna, gå upp på övervåningen där min far och mor bott en tid, som nygifta.
- Men kära barn, du kan inte skala potatis med en sked, sa min farmor en dag när jag var ca 2 år.
- Lillan kan, sa jag bestämt, men det blev bara ett stort hål i potatisen och det förundrade mig.
En dag ville jag väldigt påstridigt hjälpa farfar att dra fåror i potatislandet.
- Det går inte, sa han, men jag fick ändå försöka ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar