Jag är glad över de enstaka saker och ting vi har kvar, som påminner mig om äldre släktingar och om deras liv en gång. Av de ting vi har i vårt hus upptäckte jag en dag, att den gamla nickelservisen hade en inskription, som borde uppmärksammas exakt 100 år efteråt - och idag är den dagen här!
På Brölopsdagen (obs stavn.)
1912-10-19
O.S R.K
Jag minns att jag såg nickelservisen för första gången 1969, när Åke och jag var nygifta och hälsade på hans mormor Olga och morfar Rudolf i Sölvesborg.
När Olga och Rudolf tog emot Åke och mig, kändes det som om jag känt dem hela livet. Olga sken med hela ansiktet. Det verkade finnas plats över t o m för de "ingifta" i den redan då stora släkten.
Åkes morfar var som en liten vänlig tomte, lite svår att prata med, för hans hörsel var nedsatt. Han var även en aning glömsk, men hans rörlighet och fysik var det inget fel på.
När jag frågade Rudolf om hur han träffade Olga, så verkade minnet vara glasklart. Han var målare och till hans klädsel ingick att ha en vit krage varje dag. De där kragarna fick han inhandla i en särskild bod. Dit gick han mer än gärna, för Olga arbetade där.
Rudolfs ögon glimmade till av värme, när han berättade om detta och Olga log med samma värme i blicken. Det var så gott att se för mig!
Jag minns att jag sedan beundrade de stora ungdomsporträtten, som hängde ovanför sängen tillsammans med en broderad bonad med orange bokstäver.
Små små ord av kärlek
Sagda varje dag
Hemmet gör till himmel
livet ger behag.
Olga Söderlund 1889-10-20 - 1973-11-22
Rudolf Karlsson 1881-05-24 - 1974-04-10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar