torsdag 18 oktober 2012

När jag hackade spenat

När min mor och far kom till Göteborg i slutet av år 1942, fick de först bo i ett spisrum, sedan i en omodern lägenhet på Mårten Krakowsgatan. Det var svårt att få tag på en lägenhet och det var stor arbetslöshet i landet. I Europa var det krig och ibland hördes flyglarmet tjuta över stan.

Det var oroliga tider på alla sätt! Min mor Rut brukade säga, att Hitler förmörkade många år av hennes ungdom.

Trots allt detta ville min far och mor tro på framtiden och de sparade allt de kunde, för att de och jag, som föddes 4 jan. 1943,  skulle få ett bättre boende.

Det måste ha varit skönt att få komma till en modern lägenhet efter den tidens mått mätt. På Kransen 4, fanns i stället för vedspis en gasspis, badrum med varmt vatten och en balkong med fin utsikt över staden. Visserligen var det bara ett rum och kök till att börja med, 39 kvm, men ändå.

En dag höll min mor på att hacka spenat till middagen, när hon lade ifrån sig kniven och jag fick tag i den. Snabbt, som ögat började jag hacka med kniven på en kökslådekant. Fort gick det!

På kvällen kom min farbror Justus och Birgit på besök. De satt vid köksbordet med min far och mor och pratade. Då berättade jag:

- Åh, mamma sa aj-aj-aj!
Jag pekade på lådan med jacken i och stampade med foten.

Om och om igen berättade jag denna historia för dem, för de tycktes inte förstå mig, de bara skrattade hela tiden.

Det där minnet är nog det tidigaste jag har, kanske för att märkena efter kniven fanns kvar, enda tills vi flyttade till tvåan en trappa upp.


PS. Minns min fina röda blus med vita knappar ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar