Hon berättade ibland för oss, om de stora träden och om drömmen hon hade som barn att få en egen trädgård en gång.
När hon och Rune så småningom fick en trädgård (1968) i Horndal, dröjde det inte länge förrän hon tog med sig ekollon, bokollon och kastanjer från Sölvesborgstrakten med sig hem. Hon ville om möjligt få dem att gro norr om Dalälven.
Det dröjde många år innan Åke och jag såg att det fanns små bokar, kastanjer och ekar lite här och där i trädgården. Den finaste boken stod bakom gäststugan och den tog så småningom väldig fart. Under hösten började vi inse, när grenarna växte emot gäststugeväggen, att vi borde göra något snarast.
Vi beslutade med största allvar, att nu var det allt dags att såga ner boken. Åke började så, att ta bort grenarna mot väggen och några grenar till.
Igår bad jag om nåd för boken och pekade och sa:
- Titta så vacker boken är i solen, som en värmande eld!
Nu har vi beslutat att boken får stå där den står, så får vi bida tiden lite till.
Svåra beslut. Den är så vacker det ser ut som den brinner.
SvaraRaderaDet är ju omöjligt att såga ner ett sånt vackert träd! Det måste nog bli tidigt på våren innan lövsprickningen, när den är kal och tråkig!
SvaraRadera