Ekorren

I morse när vi satt vid köksbordet och åt frukost, kunde jag se ekorren hoppa i tallkronorna nere vid sjön. Jag blev så glad, för det var ett tag sedan jag såg den.
Det är något speciellt med ekorrar!

Det tyckte säkert Åkes morfar Rudolf också, när han pekade på tavlan i rummet och sa till sina barn:
- Ser du ekorren?

Den tavlan, som hängde i Martas barndomshem, har vi sett i många år, hänga på väggen bredvid trappan på övervåningen. Hon och vi vuxna har ofta sagt till våra barn, samma sak.
- Ser du ekorren?

När Åke och jag flyttade till Horndal, för ett drygt år sedan, tog vi ner ekorrtavlan från väggen. Vi hade egna tavlor, som vi tyckte behövde en vägg att hänga på. Nu för tiden står ekorrtavlan i en hög med andra tavlor, som ingen plats har. Någon gång skall den väl ändå hängas upp igen!

Åke och jag kan inte minnas historien bakom den gamla tavlan, men vi tror den kom ifrån en vän till Rudolf.

Det är egentligen inget speciellt med tavlan för ett litet barn, men Rudolf gjorde den intressant och Marta förde historien vidare ...
 

Det finns ingen ekorre på tavlan och det har aldrig funnits!