lördag 6 oktober 2012

Fullt upp

Frosten och kylan jagar oss i hälarna, känner jag. Det är mycket, som skall hinnas med innan vintern ute i trädgården. Maken röjer i buskagen och rensar rent mot staketet i norr. Det är helt makalöst vad mycket sly och ormbunkar som växer där. Han visar mig att klematisen snärjt in sig över träd och buskar, överallt. Fast han kallar klematisen för Klemens.
Varför kan man undra?

Jag bodde i Tierp, hade just flyttat dit med min familj från Göteborg. Vilken vinter det var, 1956. Snö, snö, snö ...
Man kunde åka skidor i djup snö, åka skridskor på egenhändigt spolad is och åka spark till skolan. Det var en helt sagolik upplevelse för mig. Det var inte jag så van vid. Men det fanns ett aber.

En kille i min klass, 6e klass, hade som nöje att mula mig med snö. Han hette Klemens. Min far satte stopp för det. Tack och lov!



Och nu sätter maken stopp för Klemens framfart i våra backar ...

1 kommentar:

  1. PS.
    Jag kom hem en lunchrast och var genomblöt, ännu en gång. Min far blev väldigt upprörd, tog med mig till Klemens hem, en bit bort, och ringde på. Klemens far, som öppnade fick nog en mindre chock. Min far kunde nämligen tala för både sig och mig ... Och där på trappen fick Klemens lova att aldrig mula mig mer!

    SvaraRadera