Examensklänningen

Som barn hade jag en stor skokartong med mer än 30 pappersdockor med kläder till, som jag fått eller ritat och klippt ut själv. Det roligaste var att rita balklänningar till dem alla. Det var liksom det viktigaste!

Jag kunde sitta i timmar och rita och färglägga, enda tills min mor satte stopp.
- Nu får du sluta! Dina fingrar blir krokiga, sa hon.
 
Min mor brukade sy dockkläder, när hon var liten. Alltid fanns det något tygstycke, som kunde omvandlas till något fint till hennes eller småsystrarnas dockor. De satt uppe på vinden alla tre och där fick de vara ifred.

En dag lyfte hon ner Annas examensklänning från klädhängaren. Det var tant Hildur, som sytt klänningen och mor Hulda var aldrig riktigt nöjd med resultatet.

Det kunde väl inte vara fel, att ta Annas klänning till dockkläder, tänkte mor. Hon klippte bort hela framstycket på klänningen och satte igång att sy.

Någon dag senare skulle Anna cykla till affären och handla.

- Vad skall jag ha på mig, undrade hon.

- Ta examensklänningen, sa mor Hulda.

Åh, vad förvånade de skulle bli när klänningen kom fram ...

Min mor förstod, att det skulle bli besvärligt för henne. Hon sprang och gömde sig i hagen och hon var borta hela långa dagen. Till sist måste hon ändå dra sig hemåt. Då var det redan kväll och hon möttes av sin mor ute på gården.

- Men varför gjorde du så här lilla Rut!

- Jag har alltid hört att tant Hildur misslyckats med klänningen och att ärmarna satt fel, förklarade sig min mor.

Det måste ju modern erkänna och så blev allt väl igen!