Mörker och kyla

Det är fortfarande lite kyligt i huset, men Åke eldar i kaminen och luftvärmepumpen gör sitt för att värmen skall komma upp i en behaglig nivå.
Så bra, att vi kan tända lamporna och elda i kaminen en sådan här gråmulen morgon, tänker jag. Men stearinljusen får vänta!

När min mor Rut var barn, fick familjen lägga sig tidigt för att spara på fotogenen i lamporna. De fick också vänja sig vid att sova i ett riktigt kylslaget hus, tills hennes far tände igen i kakelugnen nästa morgon.

Hon kunde berätta om hur lång natten kunde kännas, när man skulle lägga sig så tidigt på kvällen. Det betydde att hon ofta vaknade tidigt och låg där och tittade ut i det becksvarta mörkret. Då kunde det hända sig, att mor Hulda var uppe och tassade runt till fönstren, det ena efter det andra och lyfta undan gardinerna en smula.

Min mor vågade inte fråga sin mor, varför hon bar sig åt på detta underliga sätt. Det var en nästan skrämmande syn! Det tog lång tid innan hon till slut frågade om detta.

- Det är för att se att det inte brinner någonstans, hos oss eller på någon av gårdarna runt omkring, förklarade hennes mor med en stämma av djupt allvar.

När mor började i skolan, hamnade hon bredvid den märkvärdiga strömbrytaren. Det var en stor upplevelse för henne, att det var hon som fick till uppgift att vrida på knappen, när det skulle tändas eller släckas i skolsalens tak.

Klasskamraterna var lite smått avundsjuka på henne ...

På bild, skolan i Malmköping, från ett gammalt vykort.