Att räkna ut

Igår var jag ute en sväng och såg att tofsmesen hittat späcket, som jag hängt ut i äppelträdet. Fågeln pickade med näbben i fettet, brydde sig inte om att jag stod ganska nära och den sjöng som en kanariefågel; Åtminstone lät det så i mina öron! 

Idag är den större hackspetten där och hackar i späcket. Vilken vacker syn!

                                   Bild: Tofsmes.

Och den envisa talgoxen är ute på den inglasade altanen igen och vet inte hur den skall ta sig därifrån.
- Hur tog den sig in egentligen? suckar jag.

- Nu har jag släppt ut din fågel, ropar Åke upp till mig. Vi får nog kolla var de tar sig in!

Vad de kan räkna ut, tänker jag ...

På tal om att räkna ut, så har jag ett minne av Daniel, då han var liten och inte kunde räkna så långt. En dag sa han helt oväntat:

- Skall jag räkna till hundra för dig?

- Ja, gör det, sa jag lite undrande.

 Så satte han igång och räknade från ett till hundra och jag blev mäkta förvånad.

- Hur har du lärt dig det där? undrade jag.

- Jag har tittat på måttbandet, svarade han.

- Så, duktig du är! som kom på det, sa jag och blev så glad.

                        Bild: Kalle 6 år.

Igår hörde jag att Daniels lille Kalle, 6 år sagt till sin mor:

- Mamma visst är en miljard ett och nio nollor?

Jag förstår att hon blev lika förvånad och glad, som jag ...