Alpängar

I natt drömde jag ingenting särskilt, men någon enstaka gång så gör jag det.

En gång, 1960-tal, var jag väldigt pressad och modfälld, men insåg säkert inte det. En natt drömde jag ...

Jag var nere i en gruva och befann mig i en gruvgång, som jag kröp fram genom. Bakom mig hade jag någon, som jagade mig. Jag ålade framåt, för att komma ifrån förföljaren, men det var inte lätt, gruvgången blev efter hand trängre. På något sätt kom jag trots allt ut på en öppen plats inuti berget. Långt ovanför mig såg jag en ljuspunkt, som ingav mig hopp - jag började klättra upp för väggen, på smala trappsteg uthuggna i bergssidan. Bakom mig hade jag fortfarande förföljaren i hasorna.

Efter en mödosam klättring var jag uppe i ljuset - förföljaren var borta - men jag upptäckte att det fanns ett fönsterglas, som måste forceras. Jag knackade hål på glaset och kröp sedan försiktigt ut på marken.

Jag såg då, att jag hade hamnat någonstans uppe i alperna, på en äng full med gula blommor. Runt omkring mig glittrade snön på alptopparna och solen sken över mig. Jag kastade mig ner på ryggen i de gula blommorna och kände en oerhörd lättnad och glädje över att jag levde.

Den drömmen lärde mig mycket om mig själv. Jag insåg att drömmar kunde vara både varning och tröst!

                       Bild: I närheten av Badgastein.

Ett år senare såg jag filmen "Sound of Music" för första gången och den påminde mig åter om drömmen året innan, med blommor, alper och allt.

För 10 år sedan fick jag en resa i födelsedagspresent till Österrike. De vuxna barnen tyckte att det var dags för mig att få uppleva alp-ängarna på riktigt. De hade ju hört mig berätta om min dröm, förstås!

På våren åkte jag och Åke iväg. Jag hittade inte "min" gula äng på resan, men vi hade ändå fantastiskt fina dagar - och vi hittade andra vackra blomsterängar på våra dagslånga vandringar uppe bland bergen.

Vi tog många bilder med vår första digitalkamera, som vi invigde det året. Idag återupplevde jag resan igen och blev så glad ...