När jag var hos mina farföräldrar i juni 1948, surrade det flugor bakom rullgardinerna av papper och solen värmde gott, då jag vaknade på morgnarna. Jag kunde ligga och lyssna på dem och känna trivsel med det. Min bror skulle komma till världen och jag var i Eneboga flera veckor innan mor, far och lillebror anslöt. Det kändes lite ensamt ibland, men farmor och farfar försökte fylla mina dagar med innehåll, kan jag tro ...
En gång var farmor och jag och hälsade på farmors goda vän fru Åkerberg på Gunnarsgården i Malmköping. Jag minns de vackra, stora fönstren på äldreboendet och den vänliga damen, som tog emot oss.
Sommaren 2009, tog min bror och jag hand om mors och fars efterlämnade ägodelar. Vi tittade i morfar Hjalmars konfirmationsbibel och i en bibel, med namnet Lydia B. textat på insidan. Vi undrade, vem hon kunde vara. Vår farmor hette Lydia, men Karlsson som flicka.
Hur skall jag kunna förklara för mig själv och andra, varför det då och då finns pussebitar i livet, som jag så gärna önskar få på rätt plats?
En dag bläddrade jag i en bok - Övervinnarna, om frälsningsarméns pionjärer i Sverige - som jag sparat efter mor och far. Där läste jag om överste Hjalmar Åkerberg, som kom från Skillingaryds kår i Småland. Han gifte sig med Lydia Bergqvist och de sista åren i livet bodde de på Gunnarsgården i Malmköping.
Jag fick därmed svar på vems bibel det varit från början. Det stämde väl överens med den Lydia, som vi hälsat på, 1948, farmor och jag.
En annan dag får jag berätta om Hjalmar Åkerberg, som dog redan 1943 och som jag aldrig träffade - men min morfar och mormor kände till honom från sin ungdomstid och hembygd i Småland. Det vet jag.
Nu skall jag träffa några trevliga damer över en kaffekopp ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar