måndag 11 februari 2013

Badglädje

Häromkvällen pratade jag med Nils 6 år i telefonen. Han berättade med glädje och stolthet i stämman, att han simmat 15 meter.

Jag minns hans mor Kristina, som inte lärde sig att simma förrän hon var 9 år. Men det är allt lite enklare nu för tiden, med badhus och bassänger att träna i, hela året runt, tänker jag ...


                                         Bild: Kristina 1972. Gotland.

Jag var nog i 9-10-årsåldern, då vår fröken sa:

- Alla, som kan simma 25 m får följa med till badhuset och visa sin simkunnighet i nästa vecka.

Jag räckte upp handen, för jag tänkte att det kan jag nog. Sanningen var den, att jag dittills bara simmat några simtag i Malmasjön i Malmköping. Det var ganska typiskt för mig att anta utmaningar, på det sättet.

Dagen då de "simkunniga" stod där i badhuset kändes det lite pirrigt, för mig. Jag tittade ut över vattnet och såg de fina kakelplattorna på bottnen och klev i, då det var min tur.

- Det skall nog gå bra, tänkte jag.

Jag simmade tre meter, några meter till och efter halva sträckan skulle jag vända och simma tillbaka. Jag hade ingen vana på den manövern, men med en stortå i bottnen kunde jag vända och ta nya simtag tillbaka. Det kändes, som om jag fuskat. Men badvakten godkände mig och jag kände mig lättad och glad.

Somrarna 1956 och -57 simmade jag i Tämnaråns smutsiga vatten i Tierp. Det var inget vidare badväder heller, men där fanns det en simskola och jag lärde mig dyka och  jag tog några simmärken till och med.

Sommaren 1960 fick jag vara assistent till simläraren i Lännasjön, nära Almunge. Min bror Kjell och jag cyklade till sjön i sällskap. Roligt!

Det är fortfarande härligt med en simtur i sjön på sommaren, men jag flyter mest omkring i vattnet, nu för tiden. Det är inte alla som kan flyta, tänker jag ...


2 kommentarer:

  1. Jag trodde det var Carl på bilden, undrade varför det inte var en bild på Nils när det var han du skrev om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det svårt att se vem som är vem! =)

      Radera