Igår ringde Johanna till mig. Vi pratade en god stund om hennes studier och om lille Konrad (3 år). Som avslutning på samtalet, sa jag ungefär så här:
- Jag hade Stina, som dagbarn emellanåt. Så roligt det var med dig och Stina!
Du hade just fyllt fem år och sa till henne:
- Om du ser en död mask, så får du inte trampa på den, för då kan den bli ändå dödare ...
Du undervisade lillasyster Theresia 1 år ur din Mullebok.
- Theresia! Björk, bok, ek, björk, bok, ek ...
Du sa till Stina:
- Hon lär sig av oss vuxna!
Bild: Theresia, storasyster Kristina och Johanna.
En dag frågade jag dig:
- Vad skall du bli, när du blir stor?
- Mamma!
- Vad roligt, sa jag, då kan vi hälsa på varandra.
- Då kan barnen leka och vi stora prata, svarade du.
- Ja, sa jag och skrattade.
- Det är ingenting att skratta åt.
Johanna frågade mig i telefonen:
- Förklarade du för mig, varför du skrattade den gången?
- Nej, det tror jag inte! Du fantiserade ju så mycket - men jag kan förklara det nu, om du vill.
Skratt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar