onsdag 30 januari 2013

Barn

Igår ringde Johanna till mig. Vi pratade en god stund om hennes studier och om lille Konrad (3 år). Som avslutning på samtalet, sa jag ungefär så här:

- Jag hade Stina, som dagbarn emellanåt. Så roligt det var med dig och Stina!

Du hade just fyllt fem år och sa till henne:

- Om du ser en död mask, så får du inte trampa på den, för då kan den bli ändå dödare ...

Du undervisade lillasyster Theresia 1 år ur din Mullebok.

- Theresia! Björk, bok, ek, björk, bok, ek ...
  
Du sa till Stina:

- Hon lär sig av oss vuxna! 

                              Bild: Theresia, storasyster Kristina och Johanna.

En dag frågade jag dig:

- Vad skall du bli, när du blir stor?
- Mamma!
- Vad roligt, sa jag, då kan vi hälsa på varandra.
- Då kan barnen leka och vi stora prata, svarade du.
- Ja, sa jag och skrattade.
- Det är ingenting att skratta åt.

Johanna frågade mig i telefonen:

- Förklarade du för mig, varför du skrattade den gången?

- Nej, det tror jag inte! Du fantiserade ju så mycket - men jag kan förklara det nu, om du vill.

Skratt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar