Ändå är det ingenting mot kylan och snömängderna vår-vintern 1966 i Dals-Långed där moster Vera och småkusinerna bodde. Det var massor med snö och bortåt 40 grader minus en lång period och jag bodde hos dem.
Tack vare att jag fick bo hos Vera, kunde jag få en reservplats på yrkesskolan i Steneby. Jag fick därmed gå på kurser i smide, träslöjd, småslöjd, korgflätning, halm och borstsarbete. Det var allt tur för mig!
Hemma hos kusinerna var det mycket pappersdockor som gällde. Jag fick beställning både av kusinerna, som deras kamrater. Roligt var det!
En dag när jag kom hem från skolan, hade min moster börjat sy på en dräkt till mig. Jag hade tyger, som legat länge och bara några dagar senare var dräkten klar, med foder och allt. Jackan hade blå och vita rutor och kjolen var blå. Den dräkten hade jag glädje av i många år sedan.
En dag hittade jag ett foto på min moster, min mor och mig från Mårten Krakows gata i Göteborg.
Så som Vera såg ut som ung, har hon alltid sett ut för mig. I somras bjöd hon på ett fint 90-årskalas.
Leendet har alltid varit speciellt, trots att hon blev änka i unga år. Kära moster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar