Ved

Igår köpte jag en säck solrosfrön till! Jag undrar hur många ekorrar vi har, som vittjar fågelfrön? Idag är det fyra stycken som visar sig. En sitter ovanpå automaten och tippar ner solrosfrön till de övriga. I trädet sitter domherrar och andra småfåglar, som mest tittar på. Det är - 22 grader ute, så de behöver allt lite att äta allihopa ...

Kylan gör, att Åke har fullt upp med att hämta upp ved från vedboden och elda i kaminen.

Jag har många minnen av ved, framför allt från min farfar, när jag var liten. Åh, vad han fick arbeta med att hugga upp den och ta in vedträden i huset.

Så tänker jag på Åkes far Rune, som trivdes med att hugga ved och stapla upp den inför vintern. Ett annat nöje för honom, var att läsa böcker och tidningar.

                                     Bild: Marta och Rune. (1988)

När min familj bodde i Almunge, fanns det en man, som var ett riktigt original. Han "lånade" gärna av andra, i smyg. Det kunde vara gödsel, ved eller något annat.

Människorna i samhället visste om hur han var, men var alltid överseende.
Utanför ett hus fanns det en fin upplagd vedstapel, som ett runt mästerverk, såg den ut. Varje dag i gryningen, tog mannen en vända dit och tog några vedträd, underifrån. Så småningom blev det ett hål inuti vedstapeln och hålet blev allt större.

Tidigt en morgon vaknade vedens ägare av ett illtjut utifrån. Han rusade ut och såg till sin häpnad två ben, som stack ut under den forna vedstapeln, som rasat ihop.

Inte hände det något, för det! Man plockade bort vedträden och hjälpte upp den gamle mannen, som lite slokörad fick gå hem till sig igen ...