Vad kan då passa bättre än att lägga in Peter Curmans fina dikt?
Jordens medelpunkt
Varför skulle inte Horndal vara världens medelpunkt?
Varje människa står ju ensam på jordens hjärta
vare sig hon står i kö
i Oscarssons ICA-butik eller i New Yorks tunnelbana.
Varje människa är innesluten i sitt eget liv
hör blodet susa i öronen, hjärtats orubbliga slag.
Livet är sig alltid likt
fast det klär ut sig på olika sätt, tar sig olika åtbörder
på olika orter
Kanske
är det rent av lättare att fördra livet i den indiska byn
där rollerna på förväg är fördelade, livsmanuskriptet författat
än här i Horndal där det åtminstone är teoretiskt möjligt
att bryta upp och ge sig iväg?
Men ändå förbli nog de flesta bofasta där de är.
Det är inte de stora upptäckterna
som förankrar oss i tillvaron utan de små.
Att kunna tyda tecken.
Att veta något om de spår som tiden lämnat efter sig.
Att veta var smultronen växer.
Om det blir lingon nere vid sjön till hösten.
Den som reser jorden runt får lätt skavsår på näthinnorna.
De ena synen förjagar den andra.
Men den som lever långsamt i ett stilla landskap
gör kanske en längre resa.
Under varje sten gömmer sig dolda världar
lika hisnande som de städer
som om natten glöder under flygplansvingen
Ett kantarellställe
kan lysa upp mer än en miljonstad
Livet har liksom länstrafiken sin egen tidtabell.
Med dessa väl fångade tankar vill jag tacka Peter Curman och önskar oss alla en fortsatt fin dag ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar