Häromdagen frågade jag Sara (7 år) om vad hon ville bli, när hon blir stor.
- Jag vill bli författare, svarade hon.
- Du då Kalle, (5 år) vad vill du bli?
- Allt! svarade han.
När min mor Rut var liten brukade de vuxna fråga henne om vad hon ville bli, då hon blev stor.
- Jag skall gifta mig och ha två barn, en flicka och en pojke, och bo i ett stort, fint hus, svarade hon bestämt.
Många gånger i min mors liv fanns det pojkar som friade till henne. Men hon avböjde länge. Hon ville gifta sig av kärlek!
Det var en man, som tyckte att hon skulle slå sig ihop med honom. Han hade 35 mjölkkor.
- Men vad skall jag med så många kor till? tänkte hon.
Min mormor Hulda sa till Rut och de övriga fyra döttrarna:
- Fastna inte för någon vacker pojke, för den får ni inte ha för er själva.
- Men, mamma valde ju pappa! Han är vacker, svarade döttrarna.
Ibland kunde de bli varnade av Hulda på andra sätt. Hon sa:
- Akta er för karlslankar!
Mor undrade länge över vad mor Hulda egentligen menade med det.
När mor var 17 år, min far Bertil 15 år, såg de varandra för första gången. Inte visste de då, att de så småningom skulle bli ett par.
Häromdagen hittade jag ett brev från mor, som hon skrivit till min far då de var förlovade med varandra, 1940. Hon skrev:
- Tänk att jag skall bli din lilla gumma och du min lilla gubbe ...
För mig känns det så härligt att veta att min mors önskningar, då hon var barn blev som hon tänkt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar