Solrosor

Det blåser kring knutarna och snön yr lite lätt - men det är i alla fall vårdagjämning ...

Jag kan fortfarande höra barnen från klassen med invandrarbarn, 1990, som frös och sa, nästan anklagande:
- Fröken, det är kallt! Och det är snö!

Jag tyckte allt synd om dem, innan föräldrarna hade råd och förstod att klä på barnen efter väder och vind.

En dag berättade Anwar från Eritrea om värmen i landet, som han kom ifrån.
- Solen är ARG! sa han - och visade det med hela ansiktet och med krökta fingrar mot huvudet.

Jag förstod precis vad han menade, för jag och Åke hade upplevt hettan i Tunisiens öken på vår bröllopsresa 1969.

- I Afrika finns det solrosor, sa Anwar. De har ansikten, som vänder sig mot solen. Det finns många, många, fortsatte han och slog ut med armarna.

Varje gång jag ser en solros, minns jag Anwars glada ansikte, då han berättade om dem.

Jag tänker även på min mor och far som i flera år hade solrosor utanför huset i sina rabatter.

- Det är fåglarna, som planterar, sa mor. De förstår nog, att vi är lite gamla och behöver hjälp.

 Fåglarna här i Horndal har ännu inte lyckats plantera några solrosor hos oss, men vi får väl se till sommaren ...