Körkortet

I lördags gratulerade vi Nils, som fyllt 7 år. Det var så roligt att se honom öppna paketen med sådan glädje - jag fotade en del - glömde tyvärr kameran kvar då vi åkte.

På vägen hem tänkte jag på att det inte var länge sedan Nils var knappt tre år ...

Mor Rut var 91 år, då doktorn sa till henne, att sluta köra bil. Hälsan var inte längre den bästa. Det blev ledsamt för henne - bilen hade alltid varit en frihet och glädje för henne..

Det var nyår och alla var samlade hos oss. Mor berättade för oss, vad doktorn sagt om hälsan och körkortet  - om och om igen - men ingen av oss kunde komma med några tröstens ord.

Då sa Nils:

- Har du inget körkort, mormor Rut?
- Nej, svarade, hon.
- Jag skall ordna med polisen, sa han bestämt och gick en bit bort.

Han ringde ett telefonsamtal, på låtsas och sa:

- Är det polisen? Ja! Det gäller ett körkort. Mormor Rut behöver ett nytt körkort. Kan ni ordna med det? Ja, det var bra!

Så där stod han och dividerade med polisen, en lång stund, tills han till slut lyckades ordna med körkortet.

Han stegade fram till mormor Rut och sa med allvar i stämman:
- Nu har jag ordnat med ditt körkort! Du får ett nytt av polisen.

Mor strålade upp och kramade om Nils och tackade så väldigt mycket.

                                   Bild: Nils tre år.

Efter den dagen, var mor nöjd, hon hade ju fått ett nytt körkort, som Nils ordnat med. Han hade ordnat med "plåster på såren."

Min kära mor levde inte länge efter denna händelse, men jag fick förstå att barnbarnsbarnen låg hennes hjärta särskilt nära. Hon sa:

- Du förstår - det är härligt att få barn och barnbarn - men att få barnbarnsbarn går inte att beskriva.

Hon återkom ofta till historien med körkortet, men även till andra minnen med de små. Hon var glad över att få vara bara "mormor Rut" för dem.
 
En gång var det Nils bror Elias, som en gång bestämde, då han var liten:

- Nej, inte gammal, inte gammelmormor! Mormor Rut bara ...

Och så fick det bli ...