Tänk så annorlunda det kan vara från tid till annan - med seder och bruk. Då jag föddes blev jag döpt på sjukhuset, det var krigsår - mor låg i sin säng och lyssnade på dopakten i en raspig radioutsändning. Jag vet inte om man ordnade med barnvälsignelse på frälsningsarmén senare för mig, men 1949 var det i alla fall en fin högtid för min bror Kjell.
Hur skall man beskriva något så fint, som de högtidsdagar då de små barnen får sina namn befästa, blir välsignade i en församling, kyrka eller så ...
Jag vet inte vilka, som satte ihop programmet igår, men jag gladde mig särskilt åt att höra att Rut varit med och valt sången till Knut och oss alla.
Isabelle och Josef Arnfjäll sjöng så mjukt och varmt från filmen "Trassel."
Jag ser allt så ljust och klart känner världen blir en annan.
Jag ser allt så ljust och klart – himlen öppnar sig för mig – det känns varmt och underbart som om tid och rum vill stanna.
Vad hade kunnat vara lämpligare för tillfället? Det var många barn i lokalen, släkt och vänner, som lyssnade och gladdes över lille Knut.
Så blev det fika och samvaro - innan Martin predikade så fängslande om ordet "Impact" - som kan betyda påverkan eller något riktigt omvälvande i våra liv.
Här ovan är alla kusingrabbarna och morfar med lille Knut i centrum!
Inte kunde jag väl ana då min bror var liten - då vi var på Frälsningsarméns 7e kår i Göteborg - att jag skulle få uppleva liknande högtider på andra platser och i andra sammanhang längre fram ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar