Studier, jobb och barn

Vi hörde just på nyheterna att en ny påve är utsedd, tycker att traditionen med den vita röken, som berättar om "att det finns ett resultat" är väldigt fin ...

Tänk, då Åke började studera (1971) och vi inte visste vad det skulle bli av det. Vi bodde i Kungsängen på den tiden. På helgerna kunde jag och även han arbeta som timanställda på Karolinska sjukhuset i Stockholm - och sedan vara hemma med Kristina igen - så bra. Ibland ställde mina föräldrar upp för oss, då vi arbetade.

Kristina kallade sig själv för Nina. Hon styrde och ställde och var ett "praktbarn" tyckte vi. Vi hade valt namnet Kristina till henne för vi sa:

- Hon ser ut att kunna klara allt galant och koka mat till ett helt kompani! Och så är det ju ett gammalt fint släktnamn.

                                  Bild: Jag och Kristina i Horndal. 1970.

År 1973 skulle Kristina fylla 3 år och jag väntade Daniel i maj.

Kristina klappade mig på magen och sa mjukt:
- Jag skall stlyka (= sy) till din lilla baby.
 
En dag i februari sa hon allvarligt:
- Du får ta febel - jag har ätit lite vinter idag!

I mars var vi i Grödinge och hälsade på mor och far, som berättade att de skulle åka till Israel.
- Vi skall flyga, sa mor.
- Hur, skall ni komma ner? undrade Kristina och lade undrande huvudet på sned.

Påsk - och far skulle sätta på äggvatten och mor sa:
- Ta, den halvstora kastrullen.
Kristna som alltid var hjälpsam hämtade "hallstolen."

Tänk så ofta hon kramade min mage ända till den dag då hon fick förevisa sin lillebror för alla.
- Bäbisen har kommit fram nu! ropade hon glädjestrålande.

                                 Bild: Kristina och Daniel. 1973.

Och om en vecka fyller hennes och Görans yngste son Nils 7 år, som sa då jag tyckte att han var så duktig med det mesta.

- Det tycker väl alla! Fniss ...